Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
31

Segldom wi ur Sogne /
Då forom wi senast
At eld lekte enda up
I adalbo wåra;
Men nu tager bål at bränna
Mitt i Balldurs haga /
Ty månd jag warger i weom (fågelfri)
Weta mig warda kallad.

Björn sade til Fridthiof: hwad skolom wi nu tiltaga / fosterbroder? Icke månde jag här i Norrige wara / swarade Fridthiofer / utan jag wil lära herramänns seder och fara i hernad. Sedan ransakade de öijar och utskjär om somaren / och aflade eller förskaffade sig egodelar samt heder; men åt hösten höllo de til Orknöijarna / och tog Angantyr wäl emot dem / sittjande där om winteren. Men när Fridthiofer war faren ur Norrige / då höllo Kongarna thing och gjorde Fridthiof biltogan ur alla sina riken / läggande under sig alla hans egnder. Kong Halfdan satte sig på Framnäs / och bygde åter up byn / där han war bränder / hwarpå de och förbätrade hela Balldurs haga / och hade det länge påstått innan elden wart släckter. Kong Helge föll det wärst emot / at gudarna woro upbrända / och wart det mycket påkåstat förrän Balldurs haga upbygdes til fullo såsom förr. Imedlertid sat Kong Helge på Syrstad.


II. Cap.
H 2