Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/350

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8

rige och jag / rönte eller pröfwade wåra idrotter eller kånstiga öfningar / och utlät han sig / at jag skulle sent warda wunnen. Länge har du / sade Hromunder / warit människom til mens / och måna det wara et wälbestält wärk / at låta dig som först dö; ty högg han så hufwudet af Wålen och brände honom all up å båle / farande så därefter ur högen. Männen sporde då / huru Thrain och han hade skilts? Han swarade / at det hade gått efter önskan / och at han högg af honom hufwudet. Feck altså Hromunder de tre dyra tingen / dem han sökte i högen / nämliga: ringen / halssmycket och Mistilten; de andra fingo och mycket gods eller peningar. Sedan seglade Kong Olof dädan och hem / sättjandes sig sedan wid riksstyrslen i stillhet.

5. Cap.

Hromunder älskar Kongssystren Swanhwit / och måste så med sina bröder ryma från hofwet.

EFter detta wart Hromunder nog låfwad / wännsäll och storgifwen. Han gaf et sinn den mannen / som Hroker het / en godan gullring / som wog et öre;

det