ringen swarade / at han där ej månde finnas; ty letade Blinder granneliga / men fann intet / alldenstund käringen hade gjömt honom under sin ketilgrop. Altså gick Blinder med sit fölgje dädan / men när de woro komna å leden eller wägen / sade han: icke är wår färd nu hederlig worden / ty skolom wi wända hastigt tilbaka. De giorde så / komo til käringens hem / och funno hänne / sägjande Blinder / at hon wore illistig / och hade gjömt Hromund under sin ketil. Hon swarade: leten då / och tagen honom där / och detta sade hon därföre / at strax hon såg dem gå tilbaka / lät hon Hromunder kläda på sig en qwinnoskrud eller kläder / och böd honom mala och wenda kwarn. De letade nu i husen / och strax de komo där pigan wende kwarnen / gingo de alt omkring / men hon såg grymt på Kongsmännen: dy skyndade de sig bort / när de ej funno. Då de nu woro komna å wägen / sade Blinder / at käringen månde hafwa willat synen för dem / och han hade misstanka / at Hromunder måtte hafwa warit den sama / som wände kwarnen i kwinnokläder / hafwande således försedt sig siälf / det duge doch ej at mera försöka käringen / emedan hon wore klokare än de alla. De bådo altså alt ont för henne / och foro hem til Kongen wid så beskaffat mål.
C 2
