doch sent tilgick; och när han war skjepsstigen / då upkom stormwäder och måste de hålla sig under bergen / som woro å hinsidan fjärden. Halfdan sade at där skulle de ombonas öfwer wintern / och woro de så där andra åhret / farande hwar dag å snjöfjällen / både han Sigurd och Sigmunder / til at skaffa sig matfånge. En dag fara fostbröderna på snjöfjällen / men wid kwällen höra de et stort skratt / därnäst se de twänne trollpackor och war den ena klädd i rödan kjortel; det såg Halfdan at hon war människolik / doch nog stor / men strax de möttes / sade hon: wäl liknas här til gott nögje / och ärnar jag mig Kongssonen. Halfdan spör deras namn / hon sade sig heta Brana / men systrarna Mollda och Mana; skam få dina systrar swarade han. Hon löper då strax på honom / och brottades de både hårt och länge; Mana hade tagit kast med Sigurd / men Mållda med Sigmund / dem de slängde omkring sig / men dessa woro så wiglemade / at de altid stodo på fötterna; hafwande Brana och Halfdan sin imellan mycken hård åtgång / och sade hon: huru gamal mann är du? sexton åhr swarade han / och ändå är du ej Kwinnostark sade hon? Nu skall des pröfwas / swarade han / och satte därpå knäet mot hännes höft / så at hon föll nider / spörjande hänne huru hon wäl welat gjöra med honom / om han hade stupat förr än hon? Brana swarar: hwarken är jag en bloddrickerska / ej eller människo äterska / och hade jag ej dräpit dig /
D