20
och hade hon aldrig sett någon annan mann wänare och hurtigare / påyrkande at Kongsdottren och han skulle warda et hjonalag / om hon finge råda. Wid dessa ord wart Marsibil wred / och slog hänne en kinpust / men hon gret / och så lycktades deras tal.
15. Cap.
Halfdan komer in til Marsibil.
ANdra dagen geck åter Halfdan ensamen til Kongsdottrens Jungfru Camare; han såg Kongsdottren Marsibil sittja i lunden / och tyckte sig aldrig hafwa sett wänare mö; hon kåmde sig med gullkamb / och talte honom til således: far bort du mann / om du ej wil warda dräpen / och farliga djärfwer är du / som går här in / med wårt olåf. Halfdan gaf ej acktning på hännes ord / utan satte sig nider hos hänne / och uplöste en tilknuten possa / den Brana honom gifwit / tagande därut gräsen / dem han tilböd Konungsdottren / men hon wille ej emottaga. Han lägger dem då i hennes knä / och går sedan bort; men hon tog gräsen och går i sin Jungfrubur / läggande dem under sit hufwud medan hon såf om natten. Om morgonen kallar hon Alfifa til sig och sade: du fränka / skall gå til den köpmannen du fant här i gården / och säg at han komer til mig som snarasta han må. Alfifa swarade: det månde wara / at du icke hafwer tyckt wärre om honom än jag; Alfifa for då och fann Halfdan / sade honom sit ärende / och bad honom koma til sin
