likade honom storilla, sägiandes sig undra at en träl skulle öfwerwinna sig i diurejagt: löper ty til och dräper honom, gräfwer honom sedan i en sniödrifwa. Om kwällen for han hem och berättade, at Brede hade ridit från honom i skogen och kommit så vtur hans ögnasyn, at han wiste ej mer til honom. Skade eftersinnade denna Sigas sägn och gissar sådant wara hans swik, och at han månde hafwa dräpit trälen. Därefter utgiorde Skade några karlar at leta honom, och lycktade deras letande så, at de finna trälen i sniödrifwan. Då sade Skade, at den samma skulle kallas Bredas drifwa därefter, hwaraf nu sedermera det ordspråket kommit, at man så kallar en stor wintersniödrifwa. Altså kom det up, at Sige hade slaget trälen ihel, och kallade de honom därföre warg i helgd (eller fredsförstörare;) måtte han och fördenskull ej wara längre hema hos sin fader.
2. CAP.
Sige blef Kong i Hunaland.
ODen fölgde Siga bort af landet ſå långan led, at det bar mycket af, och lycktade ej förr, än han skaffade honom härskiepp. Då lade Sige sig i härnad med det manskap, som hans fader feck honom, förr än de skildes åt, och wart han nu segersäll i sin härnad. Och kom hans ärende så wida, at han härjade sig til både land och rike. Därnäst giftade han sig, och blef en wäldig Kong, samt hurtig. Han rådde
