Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/673

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7

Det tildrog sig ett sinn / at Thora kjände sig wara siuk / och andades hon ur samma siukdom / hwar öfwer Ragnar fattade en så stor sorg / at han ej wille någon annan kwinna äga / och tager så til sig andra männ / som jämte sönerna skulle styra riket; men siälf begifwer han sig til sitt förra ide / och far sedan i härnad / winnande seger hwart hälst han kom.

4. Cap.

Ragnar far til Norrige och finner der Aslöga.

RAgnar håller en sommar sina skjept til Norrige; ty han hade där många fränder och wänner / dem han wille besöka. Han lägger sina skiep om kwällen i ena hamn / litet stycke från byn / som het Spangarhed / och låg så där natten öfwer. När nu matswännerna skulle om morgonen fara til lands at baka bröd / få de se en by eller gård / til hwilken de tykte sig lägligare wara at gå / och där arbeta. När de då kommo til denna lilla gården / hittade de en kiärling sittjande til måltids; och frågade så henne / om hon wore husfrun / och hwad hon hete? Hon swarade / jag är wäl här husfru / men mitt namn är owant / ty jag heter Grima / eller hwad männ ären j? De swarade / wi ärom Ragnar Lodbroks tjenstemänn / och wiljom förrätta wår syssla / med begiäran / at du hjälper oss där med. Kiäringen sade: mina händer äro nu nog styf-

wa /
B 2