40
wårdhåld om sit land / i fall han dit worde anländande. Aslög frågade et sinn Ragnar / wad herfärd han wäl hade för sig? Han swarade henne i god tro / sig wilja fara til England / och ej hafwa med sig lfera än twänne skjep / samt så mycket mannskap / som där å måtte rymmas. Då sade Aslög: denna din föresatta färd synes mig owarlig / och tyckes mig rådeligare / at hafwa flera och smärre skjep. Det är ej så underligt / swarade han / at winna länder med många skjep / men där til har man intet efterdöme / at slikt land / som England är / kunnat med twänne skjep intagas; och om jag finge oseger / wore den des drägligare / som jag och har fåare skjep ur lande. Aslög sade: mig synes den omkostnad ej wara mindre / som anwändes innan dessa warda färdiga / än om du skaffade många långskjep til denna färden. Du west och / at det är swårt / at hålla skjepen til Engeland / och om så hände / at desse dina skjep tyndes eller förginge / då måste folket / skjönt det komme til lands / gifwa sig wunnit / så snart landsheren det anfölle. Wore fördenskull bätre / at hålla långskjepen til hamnarna / än knorarna. Men han kwad / detta oacktat / en wisa / och lät sina skjep förfärdiga / skaffandes sig så mycket mannskap / at dessa skjep blefwo wäl bemmanada. Mann hade många meningar om hans herfärd / men han kwad åter en wisa. Och då skjepen wore färdiga tillika med det folk honom fölgja skulle / samt sådan wind upblåste / som honom likade / gifwer han ut befallning / at då skulle han fara til skjeps. När han nu war tilreds / ledde Drottningen honom til