Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/711

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
45

6

Höggom wi med swärde /
Heren han kastade skjöldar /
Då när glafwen rände /
Grymt til mannabrösten.
Bet i Skarfa skjären /
Skjärande järnet i striden /
Rådnade då skjölden /
Förr än Kong Rafn föll.
Drefs ur mannahufwuden /
Het swett på bryngjorna.

7

Höggom wi med swärde /
Hafwa kunde då hramar /
Ut för Indyris öjar /
Ömnigt rof at slita.
Fingom åt roffoglar /
Fullan föda den gången.
Jllt war någon at minnas /
I solens uprännande.
Strengpilar såg jag stinga /
Bågen stötte af sig kolfwar.

8

Höggom wi med swärde /
Högtgränjat hafwa swärden /
Förr än på Ullaråker
Östen Kong månn falla.
Fingom gull til fullo /
Af skadad wal med swärden.
Klingor skuro skiölldars
Ritningar i hiälmars möte /
Hjärnemust ur såren
Flöt på klufna skallar.

9

Höggom wi med swärde /
Hadom skjöldar hårda i blode /
Då wi spjuten smordom

Sidst
M