Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/726

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

grymmare / än de wille lyda hans råd och ord; ty då han wille söka om fredighet dem emellan / ropte de twärt emot. Jag wil därföre / sade han / fullenda min edgång / och ej strida emot dig / utan wara stilla med mit folk / men striden må aflöpa eder emellan som han kan. Kong Ella och hans her / få så se brödernas mannskap komma tågande med sådan ifrighet / at mann fasade där före. Då sade Ifwar: du måste ställa dit mannskap / Kong Ella / i slagtordning / men jag tror / at de lära gjöra dig et hårt anfall. Strax hererna möttes / wart en stor strid / och gingo Ragnars söner hårt fram igenom Kong Ellas flyglar / och wåro så hetsiga / at de endast tänkte på at åwärka honom som mäst; hwar med slaget blef både långt och hårt / och endades så / at både Kong Ella / och alt hans folk komo på flyckten / och han siälf blef fasttagen. Ifwar war då närstadder / och sade: nu skal mann beställa om hans död / och är det rådeligast at ihugkomma hwad döddag han walde åt wår fader. Skal därföre eho som uddsnällast är / märka en orm på hans rygg / det djupaste han kan / och ska sama orm rödfärgas med hans blod. Mannen / som til denna syslan kallades / giorde såsom Ifwar böd honom / och wart Kong Ella mycket sårad / innan denna gjärning endades. Han låter nu sit lif / och tycka de sig hafwa hämnat sin fader Ragnar. Sedan sade Ifwar / at han wille gifwa dem det riket / som de allesaman ägde / men siälf skulle han råda öfwer England.


22. Cap.