fader Freyrs, fader Fiolnis, fader Swejgdis, fader Manlands, fader WIsburs, fader Domalds, fader Domars, fader Dyggwes den wi kallom Tryggwe, (han war) fader Dags, fader Agnes Skalkas bondes eller manns, fader Alreks, fader Ingwes, fader Jormfrodes, fader Ans hin gamles, den wi kallom Ann, som nijs åhr drack af horn för ålders skull, förr än han dödde. An war fader Ejgils Rammadolgs, fader Ottar Wendilkrakes, fader Adils af Upsala, hans son war Herleif, hans son war Hawar hin Handramme, hans son Frode, hans son Wermunder Wirre, hans dotter Olof, hon war Frode Fridsames moder, hans son Fridleif, hans son Frode Fräkne, hans son Halfdan, hans son Hroar, hans son Walldar den Millde, hans son Harald gamle, hans son Halfdan Snälle, hans son Iwar Widfadme, hans dotter Auda Djuprika, hännes son Randwer, hans son Sigurd Ring, hans son Ragnar Lodbrok, hans son Sigurd Orm i öga, hans dotter Aslög, hännes son Sigurd Hjort, hans dotter Ragnhild, hännes son Harald Hårfager etc.
Til Läsaren.
OM Fornjoters wår Nordiska Ättfaders barn och afföde, har mann här låt trycka twänne skrifter; den förra på Gjöta, tagen af en gamal handskrefwen bok i Kongl. Riks Antiquitets Archivo, som Flateijarbok kallad, innehåller Olof Tryggwasons Saga, den mann och jämfört med en lika lydande, tryckt i Skalholt på Island år 1689. Den senare, såsom i Archivo ej befintelig, har mann tagit af Torfæi Norrska Historia, och den samma på Swensko öfwersatt. Hwartill mann funnit nödigt, att tillägga hwad i berörde Archivi bok på Gjötiska finnes om Norrs afkomander, i lika måtto det Torfæus i berörde sin bok har om Gorrs och Goas ätt, hafwande mann wid altsaman behållit Torfæi Latinska version, doch efter handskrifterna här och där ändrad och förbättrad. Eljest är tilwetandes, at mäst alla Ättartal i deßa skriffter äro ofullkomliga, i det de utsluta många ledar; hwilket och offtanämde Torfæus tilstår, sökande således at några, i synnerhet de senare, genom andra skriffter ersättja, i sin Norrska Historiebok pp. 154. etc. 169. etc. 253. etc. Men af Fornjoter har lefwat långt förr, och ej wid den senare Odens ankomst, såsom Torfæus påstår, det hafwa twå wåra kjäcka Historieskrifware, Herrar Peringskiœld samt Willde
