woro mycket starka. De skuto sedan ut skjepen / som woro utrustade med alt tilbehör; stridskläderne som woro hårda och blåa / hölgde stridsmännen; de winde up seglen / och wädret stod wist i alla skjöten / så at skjepslinorna gisslade / och wågorna forssade. Grymer lagade sig då til en grymd strid och widt herjande / så at ingen skulle töras stå emot pilarnes anfall / och måste de flesta swärja trohets edar. De ställta krigsmänn höllo altså til Gjötaland med sina många skjep / därest nog mat skulle ökas för rofdjuren / och wargar få godt gästabod. De låto all sin flotta ränna til lands / och månde kämpar därefter / utan twifwel / hopetals upoffra sina lif.
Kom altså Grym til Gjötaland / och skulle wäl någon stek där wänta för wargar / enär starka och stollta männ måste strida för en fager Fru. Man feck få se / at tällt stodo widt och tätt på landet / och at heren war prydder med långa ståckeldar / hållande wann före / at Hjalmar där öfwer rådde. Hjalmar sporde de ankomna raska männen / ho för skjepen rådde? Grymer lopp då fram och sade sit namn / bekjännande sig hafwa hela sommaren letat efter honom. Hjalmar sade: kom du Grymer med lycka / helsa och heter prydder; jag wil strax bjuda dig wäna gullet och rena winet. Grymer swarade: jag må ej emottaga dit bod / ty min hug är hitsad emot dig / utan laga dig til strids / och skolom wi hugga stekar för rofdjur. Hjalmar sade mist lid och dåd: jag ser et bättre råd / nämliga at wi bindom brödralag oss emellan / och följoms så åt natt och dag. Låtom oss dy ej fresta sådan strid / ty om den sama har jag rätt kunskap / och skal jag nu först förskaffa mig Jungfrun / och flyttia hänne bort af Swerige. Grymer swarade af häfftig grymhet och sårat mod: bona dig snart til / och låtom oss bryta skjöldar / och fruchta du ej för sweradrift. Hjalmar sade: jag har en wida berömd syster at åskåda / och denna präcktiga Jungfrun wil jag dig bjuda / därtilmed Bjarmaland och Konganamn / på det wi detta sinn ej måttom mätta wargarna med stek. Grymer swarade: jag wil ej se dina syster / och säg mig ej mera därom / det är ochså en stor stackare / som fruchtar för strid / hwilket den fagra bruden snart torde spörja.
Hjalmar sade då af ifrighet: nu skall jag och ej längre draga mig undan / utan wj skolom rödfärga swärden / och båda tilsaman
B 2
