Han såg at mannskapet war blekt / och at deras ögon brunno af strid / ty frågade han / om Hjalmar wore å skjepen / och om han hade fått Jungfrun? De swarade: Hjalmar har i stridsfärden fått inga små sår / ty lifwet är honom beröfwat / och feck han icke se den wäna frun. Kongen blåste eller pustade då af stark nöd och sade; det är stor skada i Hjalmars död; tute eller båse därföre hwar som kan i hornen / ty nu skall jag herja å Swerige; så skall och hwar som skjöld äger / skjuta skjepen fram på siön / samt således börja strid och bryta hjälm / helt färdiga til detta swerdsdånet. Wart altså hela landet ödelagt af stridsmännens uttåg / den kallda striden lågade i bröstet / och skulle det wäl hugna Hjalmar / at hämnden strax anställtes. Wart nu Thing pålyst / och mycket mannskap sökte dit öfwer alt landet. Brynjor hölgde kiämparna / och skjöldar samt gyllende wapn skinte på dem.
Harek tog då at hölja eller mundera mannskapet med hårda stålet / hjälmar / brynjor / swerd / pilar och skjölldar. Han for af Bjarmaland med färdiga krigsmänn / som hade skjöldar af stål slagna / och woro de til strids aldeles modiga / gående detta gryma mannskapet strax til skjepen. Hwarpå de i sin prydnad ej dwäldes at segla bort / och blänkade skjölldar wid skjepsborden med skinande strålar; så woro jämwäl seglen både af röda och blå dukar med rena rådar. Därefter tog Hareker at härda mannskapet mäd hämngiriga stridsord; de skjöna skjepen brutos af kallda swallwågar / och ingen kämpe bidde den andra. Alla hissade i sender up seglen efter kongens råd / winden wäxte jämnwäl strax / och wågorna wältade om skjepsborden. Denna stridsfärden war likast en ljungelds flygt / böljorna brusade om hwarje bord / och hafsfruarna swälgde skjepsstjåran hasteliga. Kämparna lade skjepen til Swenska jorden / och stungo där in stamnarna / kastande sina ankar i diupa hamnar. Bjarmarna läto sina smorda kablar ränna för bord / och dugtiga båtshakar kiänna grundet / hwarpå bussarna spände om sig hjälmarna. Widare eggiade Harek detta sit stridsfolk til slags och sade / at mann nu skulle i sender framfara med brand och swerd öfwer landet. Kongsheren war då ej trög at herja / utan lågan gick öfwer landsbygden och folket tynde både lif och heder. Den Swenska jorden sweddes wida och kämparna föllo. Mann hörde at Ludrarna gullo långt / och wärjorna klöfwo hufwuden. Erik Jarl feck så weta / at strid war å färde i kongens land / ty lagade denne kämpe sig til reds med starkt swerd / i mening at dämpa sådan skada.
C 2
