Han stämmer til sig både träl och husbonde öfwer riket / och mannskapet pryddes med herkläder / så at det nu för många war tilämnat at sälja lifwet. Heren kom saman och swerden nådde at hugga skjöldar och wackra brynjor. Hurtiga männ töto wida i ludrar / pilar refwo männen ofta i skottstriden / och swerden skuro af både ben och läggar / så at nästan alt bars til döden.
En kämpe benämd Grund rasade fram i striden / han kunde bryta swerd i skjöldar / och för mången swäng warg öka gille / hafwande eljest et Hertigadöme til at förestå i Hareks wällde eller rike. Han war mägta ifrig at fächta och skjuta / fälde och mångt wackert lik til döden. Denne fächtaren Grund rasade fram igenom tropparna / och lågo för honom många blodiga samt heta bukar / så at rofdjur fingo däraf feta stekar. Erik Jarl skyndade sig emot Grund af grymhet och wrede / men måste sielf niga til jorden för pilskäkt / och hans bussar weko tillika undan. När heren då såg / at han föll döder i striden / kastade mann sina skjöldar / och hwar flydde som wille lefwa. Kämpar utgöto blod / så at fiänderna hopetals flydde / och wart då et stort glam uphäfwit genom denna wapnskyn / begynnande ochså swerden at warda slöa för sköldar. Sedan nu de flygtiga skyndat sig til skogs ur denna skjöldaleken / då wart folkets råd lutande / och stridsstaden täckter med bleka as. Hwarken skjöldar eller klara hjälmar förswarade folket / utan den fiänteliga heren tog at bränna bygderna / och synte Bjarmarna därmed liten dygd. Kong Karl spord altså brått sina kämpars död och Jarlens fall / samt at blodröda forssar orsakade mannskapet stor nöd. Mann sade honom at en Hertig benämd Grund följde Harek / som mäst hade sargat folket i striden / och huggit med et skarptskinande swerd. Detta hörde Grymer / men kongen lade sin igenom det; således kläder stålet hwar och en efter sin naturs art och kånst. Strax därpå gränjade eller upblåstes ludren / och bussarna togo til wapnen / Fruarne båro swårt mod / och således ware nog om detta talat.
Almogen sökte nu til kongen / och sade / at en dödelig nöd wore öfwer Swerige / i det elden alt brände / hwaraf redliga männ haft skada. Kongen wart då röd af denna oförmodeliga nöden / och sade at
D
