Båda äro dock ett ock detsamma ock samtidiga. De beteckna endast det lefvandes ståndpunkt för ögon blicket.
„För detta“ är ännu. Endast vi äro icke mera der.
Det kommande" är redan, existerar redan, kar existerat i all evighet.
Endast vi äro ännu icke der.
Ett närvarande linnes ej — emedan rörelsen är evig.
Det lefvande kar två sidor, är tvetydigt — och dock ett.
„För detta“ är den inre sidan, „kommande“ den yttre. Lifvet är detsamma.
Den inre sidan håller fast med osynliga trådar allt kvad vi upplefvat, erfarit med våra sinnen, tänkt ock kännt, — samlar upp det i minnets brännspegel ock kastar dess återsken fram öfver vårt kommande för att leda och söka väg.
Den yttre sidan är den vegetativa — den som kommer i beröring med den yttre omgifningen ock de yttre omständigheterna ock lämpar det lefvande efter dem.
Den ena sidan vegeterar ock söker — den andra digererar ock finner. Finner aldrig nog.
Rörelsen är densamma.
Nyss fysisk blir den i nästa ögonblick psykisk, ock är dock densamma — men på olika sidor om oss.
Det lefvande rör sig evigt framåt.
Ett tillbaka gifves ej.
Det lefvandes framåt är sökandet. Sökandet ef ter evigbeten.
