Hoppa till innehållet

Sida:Adolfsfors 1920.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187

Intet bättre arv kunna föräldrar giva sina barn än att de uppfostra och lära dem en stor skicklighet till något andligt eller lekamligt yrke, samt mana dem att med kraftig håg och vilja bruka det de lärt sig uti ett idogt och glatt arbete.

Alla andra skatter äro ringa mot dessa. Ty allt, som är utom människan själv, kan hon mista, penningarna kunna förloras och godset tagas bort, men skickligheten och viljan att bruka den kan ingen beröva henne.

Även kvinnan skall lära sig yrken och hava vilja och munter håg till sedligt arbete.

Hon bör icke tänka på gifte såsom medel att försörja sig och lämna sig till pris åt en, som hon icke älskar, vilket blott länder henne själv till skam och högsta blygd.

Ingen man biir heller rätt lycklig genom en kvinna, om hon icke älskar honom.

Och först då kvinnan genom sitt arbete och sin skicklighet kan bestå i landet, först då kan en man veta, att, om en kvinna bifaller att giva sig åt honom, så gör hon det av kärlek. Och vad finnes väl täckare än en kvinna fuil av skicklighet, ordning och förnuft, som glad och arbetsam kan sköta allt vad henne tillkommer för att leva.»

Det var med möda Maria såg att läsa de sista orden. Branden hade falnat, all spån var uppbränd, och ingen hade velat gå efter nytt bränsle, så länge den klara stämman ljöd. Nu kastade man in ved på nytt.

Love nickade.

»Hm, vet du Love», inföll Hazelius, »jag tror, att dina törnrosfantasier vänder upp och ned på hela vårt gamla samhälle. Vill du nu också, att kvinnan —»

»Att kvinnan ska bli en person för sig, stå ekonomiskt oberoende av mannen och släppas fram till politisk rätt, just ditåt syftar jag», tog Almqvist hett i.

»Det är också det enda, som kan förbättra ställningen