dertil, på thenna orten af Herr Fändriken warit förspord, utan antingen är thetta et rön af dess benägenhet för Rättegångar, eller ock et behändigt sätt, att söka Gloir och distinction för dess osparda möda med mineraliers och Fossiliers uptäckiande, som i sig sielf är berömwärdt, när under sådant ei ligger någon afsigt och skadelig egennytta förborgad.
2:dra. Omständighet, som rörer frälsehemmans rätt till Skatten af Säterud och äfwenwähl den
3:dje som egentligen will handla om Herr Fändrik Loffmans egen förmenta rättighet, och än mera inbillad præference till Byggningsgrunden, är wähl så confuse, at den som intet förstår mera än rätt fram, och endast går jemna wägen, har swårt at finna sig i hastigheten därutinnan utan behöfwer läsa dem ofta igenom. Så mycket ser man, at Herr Fändrik Loffman går omkring hemmanet Säterud som katten omkring en het gröt, såsom man plägar säga, då någon gierna will qwäda, men har ingen wisa.
Intet wågar han sig directe säga at wara egare af Säteruds frälseränta, dock när antecedentia och Conseqventia jemföras, och i synnerhet när han i 3:dje momentet positive yttrar sig ega flere frälsehemman härå orten, så tyckes han fast utan ringaste liknelse till bewis, inferera det förra, men at allt sammans är oriktigt lärer publigues handlingar kunna intyga.
Då Herr Fändrik Loffman med en så lös och ogrundad protest utan fulmackt framkomma kunnat, lärer han behöfwa fler omständigheter, än de han obehörigan tagit sig talan uti, innan han gitter hindra et nyttigt Manufacturs anläggande.
Den 3:dje puncten af dess skrift som beder ränteegaren af Säterud börda platsen och Strömmen, samt åtaga sig den af mig sökta manufacturbyggnaden är så orimlig at den refuterar sig sielf, ty det som intet är såldt, kan ju aldrig bördas, så mycket mindre har
