Den här sidan har korrekturlästs
291
Ut på bordet rullade koppar- och silvermynt…
»Vad var det han sa’ om penningdjävulns glasögon», mumlade Groth. »Det som är stort blev smått, och det som är smått blev stort…»
Plötsligt tyckte han sig se andra ögon än Flygels framför sig, ögon, som för länge sedan slutit sig, men som nu förvånat, anklagande förföljde honom… Det var hans gamle husbondes, fältkamrerns.
Först då middagsklockan ljudligen kallade, vaknade han upp till närvarande bestyr.
»Vilken doktor kan konstatera, om en människa är klok eller galen», utbrast han häftigt, reste sig från stolen och gick över till huvudbyggnaden.
