124
lefverne, och om det icke vore bättre till att sittja i mormors hus i den lilla kammaren än så här åka på bonnevagnar, då svarade jag honom, att det behaga mig mycket bättre till att vara så här hos honom. Och om det än vore tre gånger värre och jag man, så länge jag lefde, finge vara hos honom, så tyckte mig, att allt det jag därföre stod ut, det var mig allt lek och goda dagar.
”Och vill jag, för allt det som till är, inte vara i min lilla kammar. Att jag någen mödesamhet skulle hålla så besvärlig, att jag därföre skulle bli från, fast hon än vore aldrig så stor! Och om jag inte har tänkt till att stå ut både ondt och godt med min man, så har jag aldrig dristat mig ihop med en soldat. Därföre må I inte tänka, att detta är mig besvärliget.”
Därföre han så hjärtelig log och klappa mig och sade: ”Min aldra käraste, du har fattat en god resolution. Och är du mig ej heller till någet besvär utan mera till hugnat, att om jag är aldrig så trött, så kan jag lell hugna mig ved dig.”
Och om den 25 morron bittiga droge vi med bonnevagnen ifrån Bergen och öfver färjan till Stralsund, dit vi komme om middagen samma dagen.
Och när vi komme dit, lånte oss Forbus en gammal fönsterkaret; och måtte vi spänna där 4 par hästar före, innan di hinte fram med oss, och ingen hade lik färg den andra, att gasten väl har mått ropa på oss.
Och vi ginge den 26 ifrån Stralsund och åt Ribnitz. Den 27 ginge vi genom Rostock. Den 28 vore vi inne på amt Doberan och ginge där och besåge den sköna körkan och furstarna af Mecklenburgs graf, ty där ligga en hel hop begrafvina där. Och droge vi till Kröpelin till natten.
