och min k. m. så flitigt hälsa digh. Nu wil iagh inte längre bemöda min k. s., wtan wil här mäd hafua min k. s. och alt thet häne kiärt är then högsta gud befalat både til siäl och lif; där hos förblifuer
| af stokholm den 17 detsemer. |
m. h. k. s. t[rogen] o[ch] t[iänst]w[illig] s[yster] s[å] l[änge] i[ag] l[efver] | |
| Agneta göstasdåter horn. | ||
Den Wälbornne Jungfru Kristina pose til bärgshamar och gädeholm, min högt ärade hiärtans kiäre syster, theta bref kiärligen til handa.
Då Lars Cruus den 26 december 1650 skrifver till Axel
Oxenstierna från Sätuna, nämner han emellertid intet om någon
gäst. Han säger endast, att han och hans hustru fjärdedag
jul ämna resa öfver till Erik Oxenstierna och hans grefvinna
på Viby, eftersom de nu blifvit så nära grannar.
Sedan Agneta i början af följande år blifvit ensam på Sätuna (ännu den 27 januari var hennes man hemma kvar) försökte hon ännu en gång att få Kerstin Posse till sig. Från 1651 förskrifver sig nämligen med all säkerhet följande bref:
Wälbornne jungfru högt ärade hiärtans kiäre syster
Jagh önskar min h. k. s. al lykeligh wälmågan och långh warigh hälsa; der hos tackar iag min h. k. s. så tiänstelig för al trogen wänskap, som iag alltidh af min h. k. syster förnumit hafue[r], huarför iagh altid skal finas min h. k. s. en trogen och tiänstwilig syster, så länge iagh lefuer.
Der hos är til min h. k. syster min wänliga begäran, at hon wile göra migh så mycket til wilies at skafua sigh lof til at koma hit til migh. Iagh wil försäkra häne där på, at hon inte skal fara ila hos mig. Och om min h. k. s. kunde få låf til at koma til migh (som iagh inte anat wil hopas, at du iw så gärna skule få lof at koma til mig som någen
