följderna, och Umanec söker i sin Mazepa-biografi, ehuru med svaga grunder, bevisa, att Mazepa snarare var ett verktyg i starsjinans händer än tvärtom.
Efter slaget vid Ljesna, då Mensjikov i Starodub fick befallning att tåga med kavalleriet söderut för att möta Mazepa, sammankallade Mazepa överstarna av Mirgorod, Priluki och Lubny till rådplägning hos generalkvartermästaren Lomikovskij. Alla avstyrkte då enhälligt Mazepas tåg mot Starodub, och denne bragte då på tal förslaget att man skulla anhålla om den svenske kungens protektion för att hindra storryssarnas inryckande i Ukraina. När Lomikovskij och de andra ville ha klarhet om hetmanens planer och på vilka fundament han tänkte sig en allians med svenskar och polacker, svarade han harmset: »Varför behöver ni veta detta i förtid? Förliten er på mitt samvete och småstuga förstånd, som ej skall föra er på villovägar! Av Guds nåd har jag ensam mer klokhet än ni alla tillhopa. Du, Lomikovskij, har redan ett gubbfjolligt huvud! Du, Orlik, har ännu ett barnsligt, oerfaret förstånd. Jag vet själv, när jag skall skicka bud till svenske kungen.» [Vid ett annat tillfälle sade han åt Orlik: »Se till att du förblir mig trogen. Du vet själv, i vilken gunst jag befinner mig. Mig skall man icke utbyta mot dig. Du är fattig, jag är rik, och Moskva tycker om slantar. Mig skall intet ont vederfaras, om du går under.»] Därpå tog Mazepa fram ett skrin och befallde Orlik läsa upp det av Zalenski medförda universalet till lillryssarna. Alla förklarade sig nöjda därmed.
Mazepa sökte emellertid slingra sig undan ordern att tåga norrut till Starodub, hänvisande till »det oroliga tillståndet i Ukraina». Mensjikov gjorde då en ny skriftlig påstötning, och då Mazepa läst upp brevet, sade hans överstar: »Om du reser dit, störtar du både dig och oss och hela Ukraina». Mazepa skickade då till Mensjikov sin systerson Vojnarovskij och ursäktade sig med att han för
