general-asaulen Maksimovitj bevakades av 50 man, och för varje medlem av starsjinan voro två man kommenderade. Mindre sträng var man mot kosackerna, när de fingo besök av sina hustrur i det svenska lägret.
Den respekt och välvilja, varmed Mazepa mottogs av Karl XII, tycktes krya upp gubben en smula, och han skrev den 30 okt. 1708 till Skoropadskij följande omedvetna sanningar och medvetna lögner:
»Den mot oss fientliga moskovitiska makten har sedan många år tillbaka i illasinnade avsikter föresatt sig att utrota våra sista fri- och rättigheter. Nu söker han bringa detta i fullbordan, vilket tydligt framgår därav att han utan någon som hälst viktig orsak börjat tillägna sig lillryska städer; han utdriver därur vårt folk, till det yttersta utarmat och förslavat, och fyller dem med sina trupper. Må detta ske i Starodub, Tjernigov och Njezjin under den osanna förevändningen, att man måste värna sig mot svenskarna – men varför göra så i avlägsna städer, dit svenskarna ej ha en tanke på att tåga? Varför, till exempel, skicka regementen till Poltava? .... Den kraftlösa okrigiska moskovitiska stridsmakten, flyende för de oövervinnerliga svenska trupperna, räddar sig blott genom att utrota vår befolkning och bemäktiga sig våra städer. Därför ha vi, hetman, med enhälligt medgivande av generalstarsjinans paner, överstarna och hela hären ställt oss under den högt lysande svenske kungens oövervinnerliga protektion, vilken alltid har varit en allsmäktig värnare för de förorättade, älskar sanningen och hatar lögnen, i det otvivelaktiga hoppet att hans svenska majestät skall skydda vårt kära fosterland och vår här med sina oövervinnerliga vapen från det tyranniska moskovitiska oket samt ej blott bevara vår frihet och våra rättigheter, utan ock utvidga dem, varom han har övertygat oss ej blott genom sitt oförytterliga konungsliga ord, utan ock genom skriftlig assecuracia.»
Men efter Baturins förstöring kom åter den vanliga
