164
intelligenta rådgivare, blev på sin herres befallning gift med hetmanen Skoropadskijs dotter Uljana och utnämndes till den förste storryske översten i Lillryssland. Han bjöd turkarna 300,000 thaler, för att Peter I skulle få åse, huru Mazepa hudflängdes och hängdes i galge; men detta nöje förunnades honom icke: Karl XII:s bundsförvant åtnjöt Orientens heliga gästfrihet och var säkert skyddad i Bender.
Bland senare tids påhitt är den falska anekdoten om hans sista ord på dödsbädden: »Må jag ensam bliva olycklig, och icke de många, på vilka mina fiender kanske aldrig tänkt eller vågat tänka. Det grymma ödet har redan förstört allt med ett ovisst slut.» Inte heller vet man, huruvida han före döden bränt sina papper i Bender. Troligen voro de redan före slaget vid Poltava förintade, och Mazepa hade för rästen aldrig varit vän av skriftliga förbindelser. I det avseendet var han en äkta kosack av den gamla goda stammen.
Det tillförlitligaste och utförligaste aktstycket om Mazepas död befinner sig i svenska riksarkivet. Det är skrivet på tyska omkring år 1720 – utan tvivel av Orlik, fast det ej är undertecknat, och i alla händelser av en person, som stått Mazepa mycket nära under hans sista levnadsdagar. Enär detta papper även sprider ljus över Mazepas ekonomiska förhållanden och hans kvarlåtenskap, förtjänar det väl att återgivas i ordagrann översättning.
Utförlig berättelse om huru den kosackiske
fältherren Mazeppa avled och huru hans egendom efter
hans död blev disponerad.
»Då vi lågo i Bender, föll den kosackiske fältherren Mazeppa i en dödlig sjukdom, varför han skickade bud till hans högtsaliga kungliga majestät och lät bedja, att hans majestät måtte förordna en pålitlig människa till honom i hans sjukdom, på det att hans egendom, som han hade hos sig i gyllene klenoder, icke skulle råka i främmande