Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187

att hon hade blivit lagligt gift med överste Vojnarovskij i Bender, och till yttermera visso bifogade hon en avskrift av sin makes i Breslau 1716 upprättade testamente, vari han bestämde, att 50,000 thaler-albertus skulle tillfalla hans »kära äkta maka Anna född von Mirowicz, sedan jag till fullo försport och erfarit hennes trohet, redbarhet, välförhållande och äktenskapliga kärlek». Åt dottern Carolina Eleonora testamenterades en lika stor summa såsom blivande hemgift, och sonen Stanislaw skulle vid myndig ålder få allt det övriga av det »utlånta kapital, som befann sig i hans majestäts den stormäktigste svenske konungens händer».

Det var inga små summor, som det gällde. Vojnarovskij gjorde efter sin rike morbror anspråk på 57,800 dukater, 45,000 thaler-albertus och 60,000 daler courant, motsvarande ett belopp av en miljon kronor, och redan från Breslau 1715 framträdde han med dessa krav. Sedan frun över Stralsund och Lund kommit till Stockholm, fick hon 1718 en revers av år 1713 å 12 miljon daler s. m. förnyad av svenska regeringen. År 1720 anslog riksdagen 4,000 daler s. m. om året åt överstinnan Vojnarovska, men hon lät ej avspisa sig med denna årsränta, och i ett memorial till regeringen beklagade hon högeligen, att »den henne tilsagde bestellningen blir så aldeles tilbaka, hwarföre hon nödgas bedia, att Hs Mt. wille låta henne få pass at gå uhr landet samt en declaration at man här icke welat betala hennes fodring».

Denna förtäckta hotelse gjorde verkan. Då ärendet föredrogs i rådet den 30 sept. 1723, yttrade greve Cronhielm: »Jag frucktar storligen, at om man intet på något sätt ställer henne til freds, så lär denna saken än en gång spucka efteråth. Hon är nu i trångmål, och jag tror, om man wille accordera med henne, at hon torde både låta falla en stor dehl af sin fordring och jemväl begifwa sig at taga betalningen effter handen i 5, 6 och kan skee 10