framstående roll i Mazepas fälttåg med Karl XII, kom till Bender, varifrån han förde Mazepas lik till Galatz, utnämndes av Orlik till generalasaul och skickades i diplomatiska uppdrag både till zaporogerna och till Konstantinopel. I Sverige vistades han med den lilla ukrainska kolonien åren 1716–20 och begav sig över Malmö-Köpenhamn till Polen med rekommendationsbrev från Orlik, i syfte att genom konung Augusts bemedling utvärka förlåtelse av tsaren åt de lillryska landsflyktingarna och asylrätt i Polen. I sällskap hade han Fedor Nachimovskij och Fedor Mirovitj, av vilka den förre fortsatte resan till Krim och till zaporogerna med en skrivelse från Fredrik I, som underrättade om sin tronbestigning: kungen bad Karl XII:s gamla bundsförvanter vara övertygade om hans kungliga bevågenhet och protektion» (kungligt brev av den 25 sept. 1720) och tillönskade dem »all tänkbar lycka». Nachimovskij skrev från Krim till zaporogerna, att de hade haft det mycket svårt i Sverige efter Karl XII:s död. – Nu fanns det sålunda icke någon mer framstående man av Mazepas anhängare kvar i Sverige, ty krigsrådet Kliment Dolhopoli dog i Stockholm redan 1719. Utredningsman i dödsboet var Grigorij Hertsiks broder Ivan, som av generallöjtnanten greve Crispin fåfängt sökte utkräva en fordran på 120 dukater jämte ränta.
Men hunnen till Warschau, drabbades Grigorij Hertsik av Vojnarovskijs öde. Han häktades på order av ryske residenten, furst G. F. Dolgorukij, och fördes till Petersburg, där han inspärrades i Peter-Pauls-fästningen och underkastades »förhör» den 15 mars 1721. I likhet med de andra mazepintserna förklarade han sig oskyldig till Mazepas förräderi, enär han icke hade blivit invigd i dennes hemliga planer och kom till honom, först då denne redan befann sig hos svenskarna i Romny. Där hade han för rästen haft det så svart, att han hade nödgats idka krogrörelse för att livnära sig. Bland annat bekände han under
