att konfronteras med Mirovitj, och denne bekände under tortyr». Hans frånskilda hustru fick för sitt nesliga svek lov att flytta till sina släktingar i Ukraina, men Mirovitj fördes i bojor till Tobolsk jämte åldrig mor, en dotter, en svärdotter och fem söner.
Av dessa söner blevo Dimitrij och Ivan Mirovitj undervisade i den strängt pietistiska skola, som den redan före Poltava-slaget tillfångatagne kaptenen vid överste Albedyls dragonregemente Curt Friedrich von Wreech upprättade för svenska krigsfångar och deras barn i Tobolsk[1]. För inhämtande av »anständiga dygder» fingo de i skolan till sällskap den rysskunnige kornetten Gustav Horn, som läste och översatte bibeln för dem. När den 18-årige Dimitrij Mirovitj av samvetsbetänkligheter vägrade att deltaga i en ortodox procession, slet modern honom i håret, kastade kull och trampade honom. Då man varken med lock eller pock kunde avhålla honom från det luterska kätteriet, hölls han ett halvt år instängd i en badstuga. Efteråt fick han dock åter besöka den svenska skolan jämte sin fem år yngre broder.
Först år 1744 fick den olyckliga familjen sin frihet igen, men Vasilij Mirovitj, broder till härskarinnan på Tynnelsö, hade dött redan 1732. En brorson till honom avrättades 1764 efter ett dumdristigt försök att befria den vansinnige käjsar Ivan VI ur Schlüsselburg.
De övriga mazepintserna förströddes som agnar för vinden. En ung Filemon Mazepa måste för blotta namnlikhetens skull fly från Ukraina till Podlesien, där han antog namnet Mazanovskij. Han dog såsom munk i Chelm enligt uppgift av den franske residenten i Warschau de Castera (d. 1752). Dimitrij Horlenko, översten av Priluki, som livligt understött Mazepas plan att övergå till Karl XII,
- ↑ Se härom hans »Wahrhaffte und umständliche Historie von denen swedischen Gefangenen in Russland und Sibirien». Sorau 1728.
