Uti staden Gluchov alla kyrkoklockor ringa.
Re’n kosackerna, de våra, man till Linjen tvingar.
Uti staden Gluchov häftigt med kanon man skjuter:
för kosacken mången moder bittra tårar gjuter.
Uti staden Gluchov skott ur bössor man avlossar:
många systrar då begråta sina fallna gossar.
Uti Gluchov snaror läggas, lömska näten flätas:
faderlösa barnens kinder då av tårar vätas.
Uppå insjöns klara vatten simma vita änder:
suckar efter dödad man kosackens änka sänder.
3.
Må du flyga, må du flyga,
o du svarta kaja,
hän till Don att fisk förtära!
Må du se’n från kosjevojen,
o du svarta kaja,
tidender oss bära!
Icke mera vill jag flyga
bort till Don att fisk förtära.
Ej jag kan från kosjevojen
tidender åt er bära.
O, I zaporoger,
o, I unge svenner!
Lika ären I varandra
såsom äkta bröder,
O, I zaporoger,
o, I unge svenner!
