son Ivan, den blivande hetmanen. Han dog i mitten av 1600-talet.
Hans hustru tillhörda släkten Mokiewski och blev efter hans död abbedissa i Frolo-Voznesenska nunne-klostret i Kiev under namnet Maria Magdalena. Då hennes son blivit hetman, flyttade hon till Moskva och förestod en tid även klostret i Gluchov. Hon dog 1707, sålunda blott två år före den ålderstigne sonen. Förutom sonen Ivan hade hon en dotter, som ingick tre äktenskap: det första med Obidovskij, vars son blev överste och gifte sig med den lillryske generaldomaren Kotjubejs äldre dotter Anna; det andra med en viss Vitoslavskij, och i detta äktenskap föddes en dotter (Marianna), som ock blev nunna i Kiev; det tredje med Vojnarovskij. Det sista äktenskapet blev mycket olyckligt, ty den tredje gemålen, som var änkling, medförde icke blott tre döttrar från sitt förra gifte, utan ock starka sympatier för katolicismen. För att slippa övergå till den romerska läran rymde hon från hemmet till sin mor och dog såsom nunna, måhända i Poltava, där hon skulle ha vistats år 1709. I detta äktenskap föddes sonen Andrej Vojnarovskij, vilken sedermera blev överste i svensk tjänst och såsom laglig arvtagare av Mazepas kvarlåtenskap vållade den svenska Frihetstidens regeringar mycket besvär, såsom vi längre fram skola få se.
En annan gren av släkten Mazepa kallade sig Vasiutinski (till skillnad från Koledinski) och förekommer i kosackregister från 1600-talet. Överhuvud tyckes namnet icke hava haft någon god klang i Polen; när t. ex. en viss Kasian Sakowitj år 1644 avföll från ortodoxien till papismen, kallades han i en smädeskrift för en »kättersk mazepa».
Mazepas födelseår är okänt. Ett dylikt årtal kan ju synas oväsentligt, men onekligen vore det av stort intresse att med bestämdhet veta, huru gammal Mazepa var, då han år 1708 kom till det svenska lägret. Den främste
