Mazepa blev 1669 anförare för Dorosjenkos livvakt och skickades 1673 till Krim för att åt khanen överlämna några fångade zaporoger. Men zaporogerna kommo Mazepa på spåren, befriade sina kamrater och förde honom själv till Sitj, där de ämnade avrätta honom. Men den redan omnämnde kosjevojen Sirko lade sig ut för honom: »Herrar bröder! Döden icke denne man! Han kan framdeles komma oss och vårt fosterland till pass.» Mazepa slapp sålunda undan med livet, men Dorosjenkos brev till khanen skickades till den vänstra Dnjeper-strandens hetman Samojlovitj, som redan stod helt och hållet under Moskvas inflytande, och denne befordrade brevet vidare till tsaren, som befallde att Mazepa skulle utlämnas av zaporogerna. Såsom fånge kom Mazepa sålunda till det vänstra Dnjeper-landet, men sattes efter några år på fri fot, upptogs bland Samojlovitj’ hovmän och fick i förläning byn Mali Sambor. Mazepa var då ännu så pass medellös, att han enligt grannarnas utsago ej ens hade fyra par oxar att spänna för plogen, utan själv jämte två kosacker måste hjälpa till att draga lasset.
I Ukraina kulminerade då ruinens sorgliga skede. Samojlovitj’ företrädare såsom lillrysk hetman, Demjan Mnohohrisjnyj, hade för hemliga stämplingar mot Moskva förvisats till Selenginsk i Sibirien 1672, och till hans efterföljare utsågs med Moskvas goda minne popsonen Samojlovitj, en högfärdig, vinningslysten despot. Hans dotter blev förmäld med bojaren Sjeremetev och fick i hemgift en by, ett hus i Moskva, ädelstenar till ett värde av 750 rubel, kläder och pälsverk för 1,000 rubel samt 5,000 rubel kontant. Men då hon dog, skickade Samojlovitj Mazepa till Moskva för att återfordra allt detta av svärsonen. Att Mazepa skulle ha varit lärare för Samojlovitj’ barn är icke bestyrkt; men utan tvivel fick han ett stort personligt inflytande i hetmanens hus. Samojlovitj rönte samma öde som sina föregångare: jämte sonen Jakob förvisades han till
