60
i Polotsk skrev sin långrandiga hjältedikt »Pultawa» (1803), glömde han icke heller den vilda jakten:
»Det fanns en man, vars fräjdade namn var Mazepa,
vars hjärta hade pöst av förblindande högfärd,
en man med äventyr från sin ungdom förtrogen,
från polska näjder jagad för olovlig kärlek,
en ömklig hämndens lekboll. Ett rykte förtäljer,
att han med tjära vart över kroppen bestruken
samt därpå rullad kring uti klibbande fjäder
och på en vildhäst bunden vid fladdrande manen.»
Ingen rök utan eld! Något måste hava legat till grund för denna från flera håll uppdykande historia, och att Mazepa i yngre år icke hade varit främmande för den olovliga kärlekens fröjder och lidanden framgår av ett fall, som icke är byggt på en Paseks lösa prat, utan konstaterat genom de rättegångshandlingar, som numera förvaras i Warschaus arkiv. Av dessa torra handlingar framgå åtskilliga intressanta fakta, som bilda grundstommen till en mycket »spännande» äktenskapsprocess.
I Volynien fanns på 1660-talet en domare Zagorovski, tillhörande en av landets förnämligare ätter och redan gammal till åren. I sitt andra gifte hade han fått till maka den unga och vackra Jelena Kovalevska. Åtskilliga unga ädlingar uppvaktade henne nitiskt, däribland Dimitri Wiszniowiecki, en broder till den berömde fältherren Jeremij, och han förärade henne tio dukater av renaste guld samt tre pärlband såsom bevis på sin ömma tillgivenhet. Till dessa kavaljerer sällade sig nu kvinnotjusaren Mazepa, vars syster var gift med Jan Vojnarovskij, under-starosta i den volyniska staden Wladimir. Han hälsade ofta på i den gamle domarens hus, dansade med den unga frun och promenerade med henne i trädgården.
Detta var ju ännu inte så farligt, men betänkligare blev
