»Ja visst», sade hertiginnan, »och moralen härutav är: ’Ack, det är kärlek, kärlek, som driver världens rund!’»
»Det var ändå någon som påstod», sade Alice, »att världen går framåt därigenom att var och en sköter sitt.»
»Ja för all del», sade hertiginnan,» det är samma tanke uttryckt i andra ord»; och så borrade hon ner sin vassa lilla haka i Alices axel och tillade: — »och moralen härutav är: ’se till att du har någonting att säga, så ger orden sig av sig själva.’»
»Så förtjust hon är i att finna moral i allting», tänkte Alice.
»Nu undrar du bestämt, varför jag inte lägger armen om ditt liv», sade hertiginnan om en stund; »skälet är att jag undrar, hur din flamingo skulle tycka om den saken. Skall jag våga försöket?»
»Det kan nog hända att han bits», sade Alice, som inte alls var angelägen om att försöket skulle vågas.
»Du har rätt», sade hertiginnan; »en flamingo liknar senap däruti, att båda är bitande. Och moralen härutav är: ’kaka söker maka’.»
»Inte är senap någon kaka!» invände Alice.
»Du har rätt igen, som alltid», sade hertiginnan. »Vad du är ovanligt klartänkt!»
»Senap hör visst till mineralriket?» undrade Alice.
»Ja för all del», sade hertiginnan, som tycktes färdig att gå in på vad som helst, som Alice råkade säga; »här finns en stor senapsgruva i närheten. Och moralen härutav är: ’Min-är-all den heder jag tar av annat folk’.»
