»Hjärter Dam åt Hjärter Kung
grädda’ tårtor i en ugn;
innan Hjärter Kung blev väckt,
stals de bort av Hjärter Knekt.»[1]
»Avgiv ert utlåtande!» sade kungen till juryn.
»Vänta, vänta, Ers Majestät!» viskade kaninen hastigt. »Först kommer en hel hop andra saker!»
»Ropa upp det första vittnet», sade kungen; och den vita kaninen blåste tre gånger i sin trumpet och ropade: »Första vittnet!»
Första vittnet var hattmakaren. Han kom in med tekoppen i ena handen och smörgåsen i den andra. »Jag ber om ursäkt, Ers Majestät», sade han, »men jag hade inte druckit ur mitt te när jag ropades upp.»
»Du borde ha hunnit dricka ur det», sade kungen; »— när började du?»
Hattmakaren såg på påskharen, som hade följt honom in i domssalen, arm i arm med sjusovaren. »Jag tror visst det var den fjortonde mars», sade han.
»Den femtonde», sade påskharen.
»Den sextonde», sade sjusovaren.
»Anteckna det!» sade kungen till juryn; och jurydjuren skrev ivrigt upp alla de tre dagarna på sina griffeltavlor, adderade dem och förvandlade summan till mark och penni.
- ↑ Engelskt barnkammarim; — fortsättningen lyder:
Hjärter Kung sad’: »det var fräckt!»
och gav stryk åt Hjärter Knekt;
Hjärter Knekt hos Hjärter Kung
bad om nåd tills han blev lugn.
