Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
135
gjorde något märke; men nu började han fort igen, och skrev med det bläck som dröp ner för hans ansikte, så länge det räckte.)
»Nej, det är han där som blev vätt, sade kungen och såg sig omkring i rätten med ett leende. Det var dödstyst.
»Det var en kvickhet!» sade kungen argt. Och då skrattade alla.
»Och nu må juryn avge sitt utlåtande!» sade kungen för minst tjugonde gången den dagen.
»Nej, nej!» sade drottningen. »Domen först och utlåtandet se’n!»
»Struntprat och skräp!» sade Alice högt. »Vad är det för galenskaper, — att avsäga domen först?!»
