48
larven tycktes vara vid ett mycket obehagligt humör, vände hon sig bort.
»Kom hit!» sade larven, »Jag har någonting viktigt att säga dig.»
Det lät ju lovande. Alice vände om igen och kom tillbaka.
»Bli inte otålig», sade larven.
»Var det där allt?» frågade Alice och sväljde sin förargelse så gott hon kunde.
»Nej», sade larven.
Alice tyckte att hon lika gärna kunde vänta där, för hon hade ju ingenting bättre att göra; och när allt kom omkring hade den kanhända någonting förståndigt att säga. Under några minuter bolmade den på, utan att tala ett ord; men till sist sträckte den på sina armar, tog pipan ur munnen igen och sade: »Jaså, du tror att du har blivit bortbytt?»
»Jag är rädd att jag är det, herr Larv», svarade Alice; »jag kan inte komma ihåg saker som jag har brukat kunna, och jag är turvis stor och turvis liten varannan minut.»
»Kan inte komma ihåg vilka saker?» sade larven.
»Jag — jag försökte läsa upp ’Mors lilla Olle’, men den blev alldeles olika», svarade Alice i en mycket vemodig ton.
»Läs upp: ’Jag har en lantlig stuga’», sade larven.
Alice knäppte ihop händerna och började:
