Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
85
och lyssnade på dem, och han hejdade sig plötsligt; de andra såg sig också om, och alla tre bugade djupt.
»Vill ni vara vänliga och säga mig», sade Alice helt blygt, »varför ni målar de där rosorna röda?»
Femman och Sjuan sade ingenting, utan tittade båda på Tvåan. Tvåan började med låg röst: »Jo, ser fröken, saken är den, att här borde stå ett rött rosenträd, och vi råkade sätta hit ett vitt av misstag, och om drottningen får reda på det, så låter hon halshugga oss alla förstås. Och därför, ser fröken, gör vi vårt bästa innan drottningen kommer, så att —» I samma ögonblick började Femman, som hela tiden hade tittat ängsligt ut över trädgården, att ropa: »Drottningen! drottningen!» och de tre trädgårdsdrängarna kastade
