beundrare, hvilka trängde sig fram för att önska henne välkommen. Lyckligtvis såg Elof icke till Libert. Han hade dock tillräcklig förargelse af att se Adamson, Barman, Ström och alla de andre hvilka kommit honom i förväg.
Elof stod på afstånd och betraktade med sammanprässade läppar, huru man fjäsade för den tillbedda »skådespelerskan» och slets om företrädet att få önska henne välkommen. Men så snart hon fick sigte på sin fästman, ilade hon mot honom, tryckte hans hand och bad honom genast föra henne hem. Beundrarne sågo missnöjda ut, då Alina hoppade upp i den vagn som Elof anskaffat, satte sig vid hans sida och betraktade honom med sitt ljusaste leende.
Äter kände Elof en fläkt af den outsägliga lycka han förut erfarit vid Alinas sida. Han började genast tala om sin ekonomiska ställning, hvilken nu snart skulle förbättras, och om bosättningen. Minnet af teateraftonen vid badorten var helt och hållet utplånadt.
»Men säg mig först och främst», sade Alina som lyssnat med tankspridd min, »när skall Albins stycke gå första gången?»
Hon skulle åter uppträda i Albins komedi och spela samma roll som vid västkusten. Libert hade älskarerollen, och det vore han klipt och skuren till, sade Alina.
Elof sköt hennes hand från sin arm, dit hon
