Det var just på förmiddagen af den dag, då Albin Bergs stycke skulle uppföras för första gången, som Alinas vrede öfver missräkningen med rollen i Elofs skådespel bröt ut på ett för honom så pinsamt sätt.
En kort stund därefter öfverfölls hon af ett häftigt illamående. Läkaren rådde henne att icke uppträda på aftonen, men det rådet efterföljde hon icke. Så länge hon kunde röra sig, skulle hon uppträda på scenen. Ännu aldrig hade någon föreställning instälts för hennes skull, sade hon, och det skulle ej häller i dag ske. Teaterdirektionen visade sig ogranlaga, att icke säga på det skamligaste orättvis mot henne, då rollen i Elofs skådespel lemnades åt en annan, men Alina Frank skulle ej därför svika sin pligt.
Hon uppträdde således äfven den gången. Salongen var fullsatt, och man väntade mycket af en sådan författare som Albin Berg, hvilken redan förut gjort lycka på scenen, samt af konstnärer sådana som Alina Frank och Walter Libert. Allmänhetens väntan uppfyldes dock icke. Man viste ej, om felet låge hos författaren eller i utförandet, men det hela gick trögt och kunde ej väcka synnerligt deltagande. Förhänget föll under få och svaga handklappningar.
Denna gång skulle intet i verlden ha förmått Elof att skrifva en recension efter första föreställningen. Redaktören var uppbragt öfver att
