henne — kände en viss tillfredsställelse öfver att hon icke hade en af dessa tvärhuggna, afskyvärda luggar af stripiga hårstrån, utan ett af naturen eller konsten, svårt att afgöra, krusadt, rikt hår, som föll så, emedan det icke, tyckte han, kunde falla annorlunda.
Skådespelerskans klädsel var ganska dyrbar, men synbarligen icke beräknad på att väcka uppseende. Ingenting i hela hennes väsende föreföll konstladt. Det måste Elof medgifva, ehuru han inom sig var öfvertygad, att det vore konst alt samman. Att hela företeelsen vore ovanligt vacker och intagande, kunde han ej neka, fastän han kände sig riktigt ond på sig själf för detta medgifvande.
Till och med Albin Berg tycktes öfverraskad af den sköna uppenbarelsen, ehuru han, enligt hvad han sjelf försäkrade, länge stått på förtrolig fot med Alina Frank, liksom med hennes kamrater af båda könen. Han stod först och betraktade henne, under det hon långsamt nalkades, smålog vänligt, kanske ömt, tyckte Elof, skyndade så emot henne, tryckte hennes hand och bad henne vara välkommen samt ämnade just föreställa Elof för henne, då andra gäster inträdde och togo hans värdskap i anspråk.
Alina Frank såg på Elof ett par ögonblick, gick så fram till honom, hvilken vid detta nalkande kände sig helt försagd och önskade sig
