tyckte sig till och med ha lärt åtskilligt af detta studium. Men han vardt på samma gång mer återhållsam i sina yttranden.
Detta framstälde sig nu helt tydligt för honom, men det skulle icke ha varit lätt att förklara sammanhanget för fröken Frank, i synnerhet som hans tankar i detta ögonblick sysselsatte sig mera med den sköna och älskvärda kvinnan än med den talangfulla konstnärinnan. Då Alina, utan att vidare vidröra hans likgiltighet såsom teateranmälare, talade om teatern, smektes Elofs öra alt mer af röstens välljud och af innerligheten i hennes ord.
Nu spelade Alina Frank icke för en skara främlingar; hon visade sitt inre förtroligt för en vän. Så uppfattade Elof hvad som föreföll under denna nattliga vandring. De togo just icke närmaste vägen till Alinas bostad, utan gingo vida omkring på stadens gator.
Alina talade öppet och oförbehållsamt om alla sina förhoppningar och planer. Det var såsom hade hon riktigt njutit af att få tala ut, att få anförtro alt åt en deltagande vän.
Hon hade aldrig haft någon riktigt förtrogen, ej häller brytt sig om att söka någon, och detta lika litet i lifvet, som i konsten. Hon hade grubblat för sig själf, hade själf sträfvat med lösningen af de många frågor som tvungo sig på henne. Men nu tyckte hon sig ha funnit någon
