»Hvad menar du?» frågade Elof helt allvarsamt.
»Åh, spela inte oskyldig, hr recensent! Man såg er nog i natt.»
Elof kände sig frestad att slå den gäckande på hans mun, som log så oförskämdt menande, men tanken på Alina häjdade honom.
»Fröken Frank står öfver allt förtal», svarade han med tillkämpadt lugn.
»Naturligvis! Det lär väl också visa sig i din nästa recension.»
Elof gick i vredesmod från begabbaren. Han vandrade länge fram och tillbaka framför teatern och träffade där några skådespelare som talade om repetitionen på ett nytt stycke, i hvilket, såsom Elof visste, äfven Alina Frank skulle uppträda. De pratade mycket om sina egna roller, men nämde icke ett ord om Alina. Elof ville fråga dem, men frågan fastnade mer än en gång på läpparne. Ingen tycktes märka hans oro. Hvar och en tänkte på sig själf. Elof fann skådespelarne odräglige den dagen, ehuru han annars på den senare tiden mycket väl trifdes i deras sällskap.
Nu gick han ifrån dem och vandrade omkring på måfå i staden. Han kände sig oförmögen till arbete den dagen. Besynnerligt nog, råkade han flera gånger in på den gata, där Alina Frank bodde. Skulle han göra henne ett
