Sida:Alle Bedlegrannas Spegel-1647.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

At han icke ther åt skal lee/
  Hwad Gunst j månde honom betee.

Skomakaren.

Tu är swåra högfärdigh i titt Taal/
  Tu tor wäl få en slemmare Karl/
Wäl kan iagh mijn Maka få/
  Ändoch tu månde migh försmå/
Tu skalt wetta iagh säger sant/
  Mins thenna min Ord grant/
Många hafwa så stålta warit/
  Och på sidstonne illa farit/
Hwilket och tigh skee kan/
  Tu lede och förbannade skam.

Här frijar en Smedh.

Jagh säger Gudz frijdh och godh dagh/
  Så at helsa är mitt lagh/
Här kommer iagh en smocker Man/
O ch begärar eder til ächta försan/
Jagh skal ey Ehr banna eller hårdraga/
  Vthan hwar Natt i Famnen taga/
Samt föda och kläda thet bästa iagh kan/
  Som thet bör en ährligh Man.

Jungfrun.

Ach Gudh j ären wist en Smedh/
  Emedan j ären så swart och leedh.

Smeden.

Jagh plägar stå i min Kammar/
  Bläsa och slå medh min Hammar/
Och medh mine många Hammarslagh/
  Tiänar iagh migh Penningar hwar dagh/
Och medh min granna och grofwa Rasp/
  Tiänar iagh Penningar medh en hast/
Thet wetta wåra Stadzprästar/
  Jagh plägar bota theras Hästar.
Både för Fiben och andra Soot/
  Ther medh tiänar iagh penningar nogh.