At han icke ther åt skal lee/
Hwad Gunst j månde honom betee.
Tu är swåra högfärdigh i titt Taal/
Tu tor wäl få en slemmare Karl/
Wäl kan iagh mijn Maka få/
Ändoch tu månde migh försmå/
Tu skalt wetta iagh säger sant/
Mins thenna min Ord grant/
Många hafwa så stålta warit/
Och på sidstonne illa farit/
Hwilket och tigh skee kan/
Tu lede och förbannade skam.
Jagh säger Gudz frijdh och godh dagh/
Så at helsa är mitt lagh/
Här kommer iagh en smocker Man/
O ch begärar eder til ächta försan/
Jagh skal ey Ehr banna eller hårdraga/
Vthan hwar Natt i Famnen taga/
Samt föda och kläda thet bästa iagh kan/
Som thet bör en ährligh Man.
Ach Gudh j ären wist en Smedh/
Emedan j ären så swart och leedh.
Jagh plägar stå i min Kammar/
Bläsa och slå medh min Hammar/
Och medh mine många Hammarslagh/
Tiänar iagh migh Penningar hwar dagh/
Och medh min granna och grofwa Rasp/
Tiänar iagh Penningar medh en hast/
Thet wetta wåra Stadzprästar/
Jagh plägar bota theras Hästar.
Både för Fiben och andra Soot/
Ther medh tiänar iagh penningar nogh.
