Jagh plägar i min Smedja stå/
Och för mitt Arbete nogh Penningar få.
Tu plägar så länge på Kohlen blåsa/
Til thes tu orkar intet flåsa.
Emedan iagh blåås på min Kohl/
Så kyss tu mitt swarta Arshohl.
Thet wore rätt een möijeligh Saak/
At barfote Fanen kysse tigh baak/
Jagh wil tigh i Sanning säija/
Nu manar iagh tigh medh min Wärja.
Ja iagh skal wäl medh tigh gå/
Tå skal iagh slå tigh allan blå/
Jagh sköter intet tin Wärja lång/
Jagh skal niupa tigh medh min Tång.
Ney wij wille icke hwar andra slå/
Vthan hädan til henne gå/
Hwad behöfwes wij sloss och träta/
Hon kan wäl wår Saak vthrätta/
Wissertigh behagar hon heller migh/
Än tigh som är så swart och leedh/
Menar tu Jungfrun haar tigh kär/
Ney dragh til Helfwetis och bliff ther/
Jagh troor wist tu hafwer warit ther för/
Medan tu år så swart i tin Näsebor.
Hwad säger tu förbannat Gäck/
Dragh tu tijt tin Pepparsäck/
Och stilla tin leda och fula Mund/
Eller iagh skal laga honom annorlund/
