Sida:Alle Bedlegrannas Spegel-1647.djvu/24

Doch [••••gh •••••]e Ehr låta höra/
Hwad Frucht man skal medh sigh hemföra/
Och til hwad ände wij hafwe speelt/
Wårt Vpsååt ey må slå oss feelt/
Man wil thet på thet korteste fälla/
Och nemligen medh fåå Ord framställa:
Huru som Högfärd then slemme Last/
Förförer i grund then hon haar antast/
Qwinna och Man/ högh/ ring och lågh/
Som man rätt nu på stunden sågh/
Som vthi en Spegel klaar och skäär/
Hwad hände medh thenna Margaretha här/
Om hwilken wij hafwa talat nu/
Som waren så stålt och sposk Jungfrw/
Hon tyckte sigh icke wara een Qwinna/
Vthan bland Jungfrur een ståltz Gudinna/
Och meente sigh wara så högh een Möö/
Som näpligen skulle aff Werlden döö/
Och lätz ingen Man wara sin lijka/
Ty månde hon sigh och sielff beswijka/
Här frijar til henne mång ährligh Man/
Them hon bespottar hwar i sitt Stand/
Hon gifwer them alla slemachtigh Mund/
Theras Ähra betrachtar hon ingalund/
Hon spände sijn Ögon i Högden bort/
Hon tänkte långt fram men thet bleff kort/
Hon meente sigh få en aff Furstligh Stamm/
Sidst kommer en Tölper smygandes fram/
Then hon måst’ anamma i Säng och Säte/
Ty blifwer ther aff itt ömkeligit Läte/
På sidston medh stoor Trätta och Kijff/
Warder hon qwitt sitt vnga Lijff/
Medh Jämmer Sorgh och Älende/
Tager så rät en ömkeligh ände.
Therföre j Pijgor och Jungfruger alla/
Låter eert Högmodh och Sposkheet falla/
Warer ey Hogstora i edert Sinne/
Som thenna war som togh en Finne/

Ty