Sida:Amtmannens döttrer.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

6

på pricken. Hon måste vara just tjuguett eller tjugutvå eller tjugutre år, allrahögst tjugufyra. Då jag för tjugu år sedan såg fru Ramm var den yngsta af hennes små flickor tre, fyra år och hon väntade sig då en på nytt.

— Tjugufyra år! då ser hon ofantligt ung ut för sin ålder.

— Just inte till sättet. Denna säkerhet ha icke helt unga flickor, de äro mera förlägna öfver sin person, mera affekterade om du så vill. Vet du hvad, Fredrik, det vore just en hustru för dig det!

— Hvad faller det dig in! ropade prosten nästan häftigt, och spratt upp ur sin makliga, hvilande ställning. En så ung och vacker flicka! Med hennes fordringar!

— Hm, ja fordringar. Hvarför icke? En man som du, i dina bästa år, ännu inte 50. Du kan bjuda en sådan bortklemad liten dam en ställning som hon länge kan få sucka efter eljest. Fru Ramms två äldsta döttrar gifte sig begge till tarfliga vilkor.

— Men fyra styfbarn, Mikaline! — Och ett stort landthushåll! ... invande brodern, som icke ogerna lät motsäga sig.

— Fyra barn, nåja! barn äro ju Guds gåfvor .... Allvarsamt taladt, kära Fredrik, så vore den planen inte så illa. Helsa du på i hemvägen igen och gif dig god ro några dagar hos den gästfria familjen, så kan du taga allt i litet närmare skärskådande. Det är dessutom inte passande att afspisa dem med ett alltför flyktigt besök.