han vill hafva sällskap, lif, realitet, och har han intet Tivoli att fly till, så söker han Laugvig, der han i brist på vackra damer kan dansa med helgdagsklädda sömmerskor. Hvarför skulle han icke det? Få hafva någon tillflykt i familjerna, de flesta af dessa arma ynglingar äro totalt lemnade åt sig sjelfva. Huru qväkaraktigt stillsam är icke Christiania en sådan dag! Vår hydra råheten solar sig välbehagligt i den. Mången ung, öfvergifven själ har på en sådan söndag tagit sitt första steg på »hal is». — O du gästvänliga Christiania, till hvars pris så mycket blifvit sagdt och skrifvet af resande notabiliteter och konstnärer, om du blott öppnade dina många dörrar och gaf dina egna barn plats vid hemmens härd! ....
Det är icke säkert att Georg gjorde alla dessa betraktelser, åtminstone hade han ingen anledning att tillämpa dem på sig sjelf. Han stod just och öfvervägde hvilken af de många inbjudningarna för aftonen han skulle antaga, utan att han kände sig synnerligt benägen för någondera af dem. Hans sällskapliga lynne svek honom plötsligt sista aftonen. Han greps af längtan och var i andanom redan hemma. I denna stämning stod han då en gammal bekant som vandrade förbi tilltalade honom; det var en student, som icke hörde till de lyckliga, hvilka blifva mycket bortbjudna. Med honom gick Georg några slag på vallen. Händelsevis hade ännu ingen nämnt Sophies namn för honom. Det föll honom icke in att denna stjerna kunde vara
