78
det då för fan i våld vara ... Är hon då kokett, lättsinnig, intrigant, ondsint?
— Sådana infall! Tvärtom tror jag att fröken Sophie har det bästa hjerta. Det är en flicka med karakter, med en liflig och stark själ .... Men hon har någonting originelt, för att inte säga excentriskt i sina åsigter .... Hvad tycker du om systern?
— Ah! excentrisk ... Jag förstår ... Hon är poetisk — tillgjord — emanciperad?
— Alldeles, nu träffade du hufvudet på spiken, sade Georg och brast i skratt öfver denna löjliga vändning i det pinsamma förhöret.
— Verkligen! Nej, allvarsamt ... Är hon af den sorten? Ja, hon såg verkligen ut för någonting ditåt. En norsk femme emancipée! Det var kostligt, det var något helt nytt! Huru yttrar det sig? Röker hon cigarr? Bär hon sporrar? Sitter hon till häst, som salig drottning Carolina Mathilda?
Georg rodnade af harm. Han kunde hafva mördat Müller.
— Nåja, bli inte förnärmad ... Hon röker således inte tobak, hon bär inte sporrar. Det är då en andlig amason, en nordisk George Sand, som andas ett glödande hat mot hela mankönet, med thy åtföljande nedrighet och despotism?
— Just det.
— Hvilket dock inte hindrar dessa damer från att hafva sina små privatinklinationer. Fröken Sophie är väl förälskad i dig?
— Naturligtvis.
