144
— Gud förunne er, kära fröken, en verkningskrets som passar för ert ädla hjerta. Derpå vände han sig till Amtmannen med en anmärkning öfver fattigvården.
— Apropå om fattigvården, inföll Bröcher med ett litet satiriskt leende, herr prosten, som är en reformernas man, har förmodligen redan infört nya roteindelningar i detta pastoratet?
Men frun höjde sitt glas och hennes: Skulle vi inte tacka vår älsklige värd? afskar plötsligt den vändning samtalet hotade att taga.
— Den menniskan, sade hon, med detsamma hon gaf sin man »välbekomme-kyssen» (danskar och norrmän bruka önska hvarandra välbekomme efter måltiderna i stället för att som vi svenskar storma alla öfver värdinnan), kommer väl att tråka ihjäl Amalia och oss alla, innan han får en jämmerlig »utkomma» åt henne i någon vrå, der vi aldrig få se henne mer. Den arma, förblindade flickan! ... Vore jag i hennes ställe så vet jag nog hvad jag gjorde.
— »Låt oss hoppas det bästa, Marianne lilla, det kan gå bättre än vi tro.»
XI.
Några dagar förflöto sålunda i angenämt lugn.
Prosten Rein var en utmärkt värd, utmärkt i annan mening än den vanliga. Han förstod att
