152
dock skrifvet i stjernorna, att min hand skulle nedtaga dessa gamla gardiner, att min hand skulle ...
— Skall det bli kattun eller lenong?
— Noga betänkt tror jag hvarken det ena eller andra, sade Amalia, som alltid villigt som en pappersdrake lät draga sig ner ifrån sina utflykter i det höga. Det finns ett slags broderad moll som skall vara vackert .... Men Sophie, allvarsamt taladt, är det ändå inte märkvärdigt huru min dröm slår in? Nu skall det inte förundra mig om den andra delen, som angick dig, bokstafligen går i uppfyllelse.
— Hvad drömde du om mig då?
— Minns du inte det? — Dig såg jag ju stå der borta ifrigt sysselsatt med att taga ner porträtterna och hänga upp vår stammoder, oljemålningen, i stället. Jag har redan räknat på att du följer med hit och hjelper mig att arrangera ett och annat, du har så god smak.
— Det kan väl vara.
— För resten tackar jag så mycket för bytet; jag vill helst behålla mina skalder. Jag har upptäckt att Göthe liknar Adolf något i ögonen och profilen, i synnerhet när man ser det från en viss sida. Se bara, tycker du inte.
— Nej inte det minsta, sade Sophie nästan harmset. Hvarken från den ena eller andra sidan.
— Det är visserligen inte nog ungdomligt, — men hvad jag skulle säga — jo, jag byter inte bort dem. Jag har aldrig kunnat begripa det värde du sätter på den gamla bistra stammorstaflan. Bara jag
