Hoppa till innehållet

Sida:Amtmannens döttrer.djvu/415

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
223

men den unga, som ännu har sina drömmar i behåll, skall svårligen kunna det.

Huru månget sådant förtvifladt beslut skulle dock icke kanhända kunna bekämpas eller i stillhet dö bort af sig sjelft! Men en ung flickas underliga ställning till den yttre verlden tillstädjer högst sällan ett sådant tyst sjelfpröfningsverk. Hon får aldrig tid dertill, aldrig ro. Förefinnes blott den svagaste brodd af en möjlighet, så har verlden straxt tusende besvärjelsemedel i beredskap, och då må hon taga sig i akt; luften är svanger deraf. Från alla kanter klinga hemlighetsfulla ord, hvaraf hvart för sig är oskadligt, men hvilka sammanlagda bilda hela trollformeln. Hon hör dem i sin mors suckar, i sin faders tystnad, i sina syskons oskyldiga prat .... Och väninnor, rykten och hvad folk pratar sedan! — —

Vi hafva talat om de påstötningar Sophie var utsatt för af sina närmaste. Äfven en annan skepnad skred manande förbi henne, en skepnad bekant för oss, den olycklige Lorentz Brandts.

Man hade hvarken sett till honom vid gården eller hört något om honom på hela hösten. Två krukväxter: en geranium och en myrthen, som straxt vissnade, hade vid olika tider på ett hemlighetsfullt sätt kommit in i Sophies rum; hon ville icke fråga, men det anade henne att det var en helsning från honom.

En tung februarimorgon var hon sysselsatt i sitt rum, då hon hörde en hunds tassande i rummet utanför. Kræsus sprang emot henne viftande