föreliggande handlingarna fått en bestämd känsla av att ärendet i den form det föreligger i. själva verket icke ligger så klart till, som man kunde antaga av utlåtandet. Det framgår av handlingarna, att meningarna på sakkunnigt håll varit mycket starkt delade om huru denna vetenskapliga forskning och undervisning borde organiseras. Departementschefen säger: »Under den åvägabragta utredningen hava emellertid skiljaktiga meningar gjort sig gällande. Inom Karolinska institutets lärarkollegium har en stark minoritet — 11 av 23 vid kollegiets sammanträde närvarande medlemmar — röstat för upprättande vid institutet av en personlig professur i rasbiologi och ärftlighetsforskning för. docenten Lundborg.» Medicinalstyrelsen har inte alls yttrat.sig i själva sakfrågan; det heter i propositionen på sid. 9: »Vad medicinalstyrelsen beträffar, har densamma inskränkt sig till att framhålla önskvärdheten av att den rasbiologiska forskningen på det kraftigaste understödes helt eller delvis genom statsmedel.
Det har emellertid från andra håll gjorts, som jag för min del tycker, mycket tungt vägande invändningar mot det föreslagna institutet. Dessa invändningar ha med styrka och, efter vad jag kan finna, med saklighet framställts av professorerna Johansson och Müller vid Karolinska institutet. De hävda mycket bestämt att det inte finns någon .anledning att i avseende å detta vetenskapliga arbete, denna forskning, avvika från vad som eljest är regel, då det gäller att främja vetenskapens utveckling. Även om jag tröttar kammaren kan jag inte underlåta att citera några av dessa uttalanden, som jag tycker äro ganska tungt vägande — åtminstone gjorde de på mig ett starkt intryck vid granskningen av detta ärende. Professorerna säga bl. a.: »Vetenskapernas utveckling har hittills i allmänhet ägt rum på det sättet, att, då en ny kunskapsgren uppstått, denna i universitetsorganisationen erhållit sin särskilda representant, som av statsmakterna utrustats med de behövliga medlen för att kunna verka i forskning och undervisning.» Och så fortsätter man: »Vid sidan av detta förfaringssätt hava i enstaka fall särskilda inrättningar grundats i form av anstalter för enbart vetenskaplig forskning. Det har i sådana fall varit fråga om att fylla alldeles särskilda behov: staten har behövt forskningsanstalter för bestämda praktiska ändamål, t. ex. uppfinning och beredning av vissa läkemedel, eller har behovet att på ett centralställe samla och lämna en översikt av en viss grupp naturföremål lett till grundande av särskilda naturhistoriska muséer och till dem knutna forskningshärdar. Att det första av dessa förfaringssätt för vetenskapernas utveckling varit av ojämförligt större betydelse än det senare, därom råder intet tvivel. Vetenskapliga institutioner, där forskning och undervisning förenats till ett organiskt helt, bilda framförallt de verkstäder, vid vilka den vetenskapliga odlingen är knuten. Däremot» — och jag ber att få fästa uppmärksamheten på denna passus — »kunna exempel framdragas, som visa, att institut för rent vetenskaplig forskning ofta lämna mindre goda resultat, ja, understundom rent av stannat i utveckling.» Jag skall icke trötta med att läsa hela detta utlåtande, men det är ännu ett par punkter, som jag anser mig böra citera: »Då således nu rasbiologien skall beredas
